Vad är parodontit?
Parodontit, ofta kallad tandlossning eller parodontos, är en inflammatorisk sjukdom i hela tandens fästapparat (parodontiet). Inflammationen angriper vävnaden som håller tänderna på plats i käkbenet, och tänderna kan därför förlora sitt fäste. Obehandlad kan parodontit i värsta fall leda till att tänder går förlorade och att käkbenet bryts ned.
Hur uppstår parodontit?
Parodontit börjar med bakterier i tandplack längs tändernas ytor och tandköttskanten. Plack kan innehålla matrester och andra ämnen som blandas med saliv och bildar en kladdig beläggning på tänderna och tandköttet. Det ger en tandköttsinflammation som kallas gingivit. Gingivit går att få bort med god tandvård.
Om placken inte tas bort hårdnar den och blir tandsten. Bakterierna angriper då hela fästapparaten, och tandstenen bildas även under tandköttskanten. Det är den vanligaste orsaken till parodontit.
Det finns också andra orsaker till tandköttsinflammation än plack, till exempel:
- Infektionssjukdomar
- Sjukdomar i immunsystemet
- Genetiska eller utvecklingsrelaterade störningar
- Hormonella eller näringsrelaterade störningar
- Ämnesomsättningsrubbningar
- Skador, till exempel sår eller brännskador
Vad ökar risken för parodontit?
Faktorer som kan öka risken för parodontit är rökning, diabetes, dålig munhygien, vissa läkemedel (till exempel mot epilepsi eller kalciumflödeshämmare mot hjärt-kärlsjukdom), stress, hormonförändringar som graviditet eller klimakteriet, tandgnissling (bruxism), ärftlighet och en ensidig kost.
Rökning ökar risken för parodontit eftersom det försämrar munhygienen och minskar salivflödet. Saliven hjälper annars till att motverka att tandplack bildas.
Personer med diabetes får oftare parodontit eftersom de är känsligare för infektioner och har sämre förmåga att bekämpa bakterier.
Dålig munhygien spelar också stor roll. Då samlas fler bakterier i munnen, och med tiden kan det leda till inflammation i tandens fästapparat och vävnadsskador.
Vissa läkemedel kan försvaga kroppens naturliga försvar mot bakterier, och hormonella svängningar, till exempel under klimakteriet, kan försämra tandköttets normala läkning. Tandgnissling kan bidra till parodontit genom att öka trycket på tänder och tandkött, vilket irriterar dem ytterligare över tid.
Kronor och fyllningar kan ge muntorrhet, vilket i sin tur gynnar plackbildning och gör att bakterier fastnar vid tandhalsarna.
Även arvsanlag kan spela in, eftersom vissa gener påverkar hur känslig du är för vissa bakterier eller hur kroppen reagerar på dem. En ensidig kost har också kopplats till tandköttssjukdom, eftersom den kan försämra immunförsvarets förmåga att bekämpa bakterier.
Vilka är symtomen på parodontit?
Symtomen kan vara allt från milda till allvarliga, men i början märks de ofta inte. Vanliga tecken är rött, svullet eller ömt tandkött, blödande tandkött vid tandborstning eller när du använder tandtråd, tandkött som drar sig tillbaka och ihållande dålig andedräkt.
Vid svår parodontit kan det bildas fickor mellan tänderna och fistlar (små tunnlar) mellan tandköttet och käkbenet, vilket kan ge infektion och benförlust. Ansiktet kan också svullna, vilket tyder på att en infektion sprider sig. Om sjukdomen får fortsätta kan den ge bestående vävnadsskador och till och med tandförlust.
Här är en snabb översikt över symtomen:
- Rött, svullet och/eller ömt tandkött
- Blödning vid tandborstning eller när du använder tandtråd
- Tandkött som drar sig tillbaka eller blöder
- Ihållande dålig andedräkt
- Smärta vid tuggning
- Lösa tänder
- Känslighet i tänderna för varmt eller kallt
- Förändrat bett
- Var runt tandroten
- Bölder (fickor) mellan tänderna
- Fistlar (små tunnlar) mellan tandkött och käkben
- Svullnad i ansiktet
Känner du igen symtomen bör du boka tid hos tandläkare eller tandhygienist för en undersökning. Då kan man fastställa om du har parodontit.
Vid långt gången sjukdom kan tandläkaren eller tandhygienisten remittera dig till en specialist i parodontologi för att diskutera nödvändig behandling. Rådgör alltid med tandläkare vid ihållande besvär.